Två av mina närmaste vänner mår inte bäst nu. Det gör att jag blir lite ledsen.
Jag lider med de båda, eftersom det vanligt vis är dom blandannat som gör min dag bra.
Av olika anledningar mår de dåligt. Och alla anledningar stöttar jag, de får gråta hos mig
om de vill eller slå och skrika ut på mig. Jag kommer finnas där om de behöver mig.
Jag förstår oftast hur de menar och känner, om inte så försöker jag alltid.
Jag älskar de båda två, sjukt mycket. De är livet och utan deras problem och glädje
är inte jag hel. De vet vilka de är.

Gud tjejer, jag älskar er. Ni har mig, det vet ni.